Ännu en omläsning: Marianne Fredrikssons "...den som vandrar om natten..." Det var länge sedan och inte en dag för tidigt!

Boken griper tag! Både den lille pojken Marcus och hans lärare Anjalis kliver in i ens hjärta och gör sig snabbt hemmastadda! Ja, det stämmer in på många personer i Fredrikssons böcker!

Värmen, förståelsen, fantasin och kunskapen är förbluffande! Glömmer aldrig när jag för första gången läste trilogin Paradisets Barn: Evas Bok, Kains Bok och Noreas Saga. Världen hade en annan färg efteråt. Böcker kan förändra liv och Fredrikssons böcker har exakt den kvalitén!

Man blir inte fullvuxen förrän man kan ta in hennes dimension. Och ändå blir man som ett barn på nytt! :-)

Läs dem! (Speciellt du, Österlenväninnan! ;-) )

Tyvärr är även Marianne Fredriksson en av de författare vars efterlämnade pengar fått arvingar att bråka. :-( Sluta med sådant trams!

På denna lilla bild ovan syns inspelningsplatsen i Ystad, idag. Till vänster, mellan mannen i röd tröja och mannen i vit tröja syns en otydlig man i brunt. Yep, det är Mr Kenneth Branagh himself! Så jag behöver inte undra var han är längre, jag snubblar nästan över honom.

Eller rättare sagt: jag höll på att cykla över honom, bokstavligt talat. Iklädd brunmurrig kostym och bekymrad Wallander-min kom han farande rakt emot mig!

Det visade sig att viadukten över järnvägen hade blivit Ystadpolisens parkering. *asgarv* Kul idé! Så efter "Action!" fick två personer gå ner för viaduktens trappa, två polisklädda män gå runt viaduktens trappa och Branagh... Ja, han fick köra bil framåt. Och backa bakåt. Och köra framåt. Och så vidare, några gånger. Arme man, det var varmt!

Så kom då slutklämmen: Branagh körde fram, stannade bilen och gick ur den lååååångsamt. Han gick fram till det galvaniserade stängslet, tog tag i det och stod där tyst med ett mycket missmodigt och uppgivet ansiktsuttryck! Wallanders bekymmer i ett nötskal! Vilken scen! Vilken skådespelare! :-D TACK, Kenneth Branagh!

Här är en länk till dagens City. Där kan man läsa mer om den senaste tidens inspelning och "I'schtaad" (=Ystad med Branaghs uttal. Det svenska uttalet av bokstaven Y är den absolut svårast för en icke-svensk att uttala.)

Att tacka ja till att träffas betyder inte att man tackar ja till allt annat. Att vilja lära känna någon betyder inte att man vill följa med personen hem. (Stäng av förväntansöverflödet.)

Skillnaden är enorm! Så sluta tjata, hur intresserad man än kan vara. Och inse att personens klädval har definitivt ingenting med saken att göra!

Varför, varför, varför? Om du envisas med frågan, respekterar du inte personen. Släpp det! Bär dig inte åt som en hund som vill krypa till. (Plats i korgen!)

Är man inte med på notorna, så är man inte. Man är kanske inte ens i närheten av notbladet. Och ju mer någon tjatar, ju värre är det. Man vet inte ens vad notor är för något, inte ens vad det är för sorts musik som spelas. Herregud, till sist känns det som om man blivit tondöv helt och hållet!

Förstör inte upplevelsen! Det kunde ju ha blivit en bra dag i solen, två främlingar kunde lärt känna varandra bättre - i lugn o ro!!

Skynda långsamt, festina lente. Respektera. 

Nu skorrar musiken falsk och minnet har en fadd eftersmak.

Jag läste två nya ordsammansättningar idag som väckte mitt intresse och min språknyfikenhet.

Förväntansvärde och Förväntansöverflöd.

Det första i en artikel om ett Internetbolag vars värde ökat med 74 000%. Oj. Förväntansvärdet var så högt. Aktier i ett nötskal med andra ord: om man med lite tur lyckas gissa vart alla hönsen springer, då vet man också vilket håll räven kommer springande ifrån.

Det andra var en artikel om e-postens skadeverkningar på våra arbetsplatser. Vi e-postar för mycket utan eftertanke och vill ha svar GENAST. Vi lider av förväntansöverflöd.

Förväntan är ett underbart ord och mycket passande så här års, precis efter både hägg och syrén. Men ingen mår givetvis bra av att få för mycket av det goda, ingen blir nöjd av att leva i ständig förväntan.

Men var ändå rädd om ordet, kära ordmakare. Förväntan är något positivt. :-)

Så var sjuksköterske strejken slut och besvikelsen är stor. Med rätta!

Är dock inte förvånad, få strejker har uppnått målen under min livstid.

Vi får väl se hur det blir med den svenska vården, det står verkligen och vägen nu: vård för alla i tid eller... något annat.

Tror säkert att de flesta svenska sjuksköterskorna stannar i Sverige, men tillräckligt många låter sig säkert lockas utomlands. Då står Sverige där, med för lite vårdpersonal och med skägget i brevlådan. Varför? Dumsnålhet.

Jag skrev nyligen om Stieg Larsson (läs här) och länkade till en intressant artikel till Svenska Dagbladet.

Nu har hittat ett testamente. Från 1977. Läs mer om det i Metro. Där finns flera länkar till andra artiklar i samma ämne.

Till min förvåning länkande SVD tillbaka till min blogg, vilket gav en hel del oväntade besökare hit! (Tack för erfarenheten, den kommer väl till pass när jag ska hålla bloggkurs!)

De länkade även till andra blogginlägg. I ett inlägg ondgjorde sig en person väl häftigt över Larssons sambo sedan trettio år, Eva Gabrielsson.

Har du läst om Larssons död vet du varför de inte var gifta och vad detta fick för konsekvenser.

Bloggaren ifråga ansåg att Gabrielsson inte hade rätt till ett öre och att detta var vad Larsson ville. Miljonerna gick istället till fadern och brodern, som Larsson knappt haft kontakt med och knappt ens växt upp med.

Vidare ansåg bloggaren att Larssons böcker var överskattade. Vilket slöseri med bloggutrymme! Jag är väl inte bättre som skriver ner min reaktion på detta, men hur som helst:

Trettio år med samma partner. Inget bröllop för hennes säkerhet. En efterlämnad kvinna som slåss som en lejoninna för att eftervärlden skulle veta sanningen om hennes hastigt avlidne partner. Är inte det kärlek?

Överskattade böcker eller inte: Larsson ville uppenbarligen något med sina böcker. Budskapet var knappast att hans sambo sedan trettio år inte betydde något för honom - tvärtom!

Själv har jag skrivit och bevittnat mitt testamente. Jag går inte och väntar på döden, men jag är realist.

I dagens Sydsvenska fanns svaret. Kenneth Branagh finns i korsningen Missunnavägen/Astrid Lindgrens Gata. I Ystad, alltså. :-)

Länk till artikel fanns ej. :-(

Här kommer en hyfsat oseriös rapport om några inköp med yngsta vänninan, den unga fröken Höna. Unga fröken Höna har varit på en större tillbehörsfirma för hästägare, lämpligt belägen nära Storstadens rännarbana för sådana djur. Efter detta tog vi en runda på närbelägna köpcentret med samma namn.

Väl där lyckades vi få in fröken Hönas nyinskaffade sadel i ett värdeskåp - en svettig erfarenhet, litegrand som att stoppa ner en elefant i en resväska. Men alternativet var inte lättare. Håller man i en hästsadel, så håller man inte i mycket annat. Fröken Höna skrattade första gången jag skojade i en affär om att Hästen hade rymt från henne, fjärde gången såg hon lite plågad ut. ;-)

Jag hoppas unga Höna är nöjd med sina klädinköp, de blev verkligen bra! Hon var även entusiastisk till mina inköp, vilket alltid piggar upp. Man blir lite tveksam när man ser sin kropp puta ut mer än nödvändigt; skall jag verkligen eller skall jag leta vidare? Men färgerna är ju fina... Fröken Höna är brutalt ärlig på ett uppfriskande vis! Är det bra så är det. Annars blir det inte så braaaa. ;-)

Så nu kan jag ekipera mig i ny, mönstrad klänning i sprakande färger (vitt, cerise, orange) samt ny, vit handväska. Blev minsann även ett nytt lipgloss i matchande cerise färg - man måste ju vara nyfin till en av brorsönernas kommande studentuppvakting om en vecka! Presenten till den duktige studenten är redan ordnad! ;-)

Jag avrundade med en mjukglass i bägare med chokladsås. Vilken lyckochock! Jag har aldrig fått en mer generös dos av chokladsås! Under, i bägaren. På glassen - över hela! En extra bägare, storleken större, till detta för att slippa spilla. Man blir lycklig!

Shopping och choklaaaaad

man blir glaaaaad! *såja, tokig på riktigt!*

Saknar redan fröken Höna. Uppskattar verkligen en shoppingtur med henne, trots att jag vet att hon inte är så tokig i inköp. Man handlar det man måste! Om det inte är till Hästen. Men hon har som vanligt en kul och vaken blick för det oväntade. Sedan blir det ju alltid många glada gapskratt på vägen! :-D :-D :-D

Apropå brorsöner har jag två andra som mycket snart fyller år! Samt en svåger som fyllde år igår. Och studentbrorsonens storasysters babyflicka fyller också snart år, samma dag som min pappa hade födelsedag, men storasystern med familj skall flytta så det blir kalas i samband med inflytt efter midsommar. (Hängde du med?) Mycket kalas blir det! Malen flyger snart ut ur plånboken. Men det är det värt! :-D

Tillägg 080530 - Här är en bild på klänningstyget. Färgsprakande är bara förnamnet. :-)