Det borde bli regn idag. Svalorna i Svarte flyger så lågt att de snart kan bygga bo under asfalten.

Det låter som myrornas krig x 1000 mot taket!

På tiden! Välkommen, regnet. Från och med torsdag kväll anmodas du ta semester och släppa fram solen samt värmen igen. Vi ses åter i november. Sent i november.

Nu i sommaryran, när hjärtan krossas och nya allianser formas - öppet eller hemligt - är det alltid lika skönt att återvända till min främsta favorit, alla kategorier: Jane Austen!

Tar fram Sense & Sensibility, där storasysterns Elinor's kärlek Edward Ferrars visar sig vara hemligt och olyckligt förlovad med en riktig fjäskhäxa. Lillasystern Marianne ger sitt hjärta till en falsk drummel, Mr Willoughby, dör nästan av olycklig kärlek och är samtidigt förblindat, omoget elak mot mannen som verkligen älskar henne; gentlemännens främsta gentleman: Colonel Brandon! *suck*

Samtidigt kryllar boken av underliga äktenskap där paren passar så illa ihop att de inte kan annat än väcka sådan förundran att detta i sig ger deras förhållanden en någorlunda förståelig anledning till att fungera.

"Mr Palmer is so droll. He is always out of humour."

(Mr Palmer är så rolig. Han är alltid på dåligt humör.)

Vi tror dig, Mrs Palmer.

Igår fyllde en kär brorson 25 år.

GRATTIS ALEX!! :-)

Tack för att en alltid lika trevlig sammankomst med god mat, tårta och sällskap! Tack för din alltid lika stora generositet med din tid, kraft och personlighet!

Många goda lyckönskningar till dig!

Men jag glömde jordgubbarna du erbjöd - beklagar!

Inte en dag går utan att jag på mitt arbete hör förtvivlade berättelser om människors ohälsa. Fina, goda människor som har jobbat hårt och vill jobba hårt. Men så en dag säger kroppen NEJ. Lidandet är stort, men kränkningen och ifrågasättandet är större.

Vi har ett bra land, vi har pengar så det blir över flera gånger om. Vården, när man väl får den, fungerar bra. Visserligen drabbades 8,3 % av alla patienter av felbehandling i fjol.

8,3 %!

Jag arbetar med administration på en kiropraktorklinik. Hade kiropraktorer felbehandlat 8,3 % så hade det ylats i alla medier. 0,1 % hade räckt. Som det är nu blir det skriverier en gång per decennium om något fall som oftast berodde på andra orsaker som kiropraktorn omöjligt kunde ha förutsett.

8,3 %. Mer än 8 patienter av 100 blir felbehandlade. När blir det din tur? Eller har du redan drabbats? Hur stort är egentligen mörkertalen? Var går gränsen för felbehandling?

Smärta är hemskt. Vi kan alla enas om det, inte sant. Många, många människor vänder sig idag till sjukvården med smärta, och vården kan göra ingenting. Under vissa förutsättningar kan man få hjälp av smärtklinik. Lång kö dit? Gissa tre gånger.

Långvarig smärta leder till ett nästintill förstört liv. Ingen ork, dålig sömn, man kan inte arbeta, orkar inte vara social, vänner och familj lider och blir lidande. Man drabbas med tiden psykiskt. Under vissa förutsättningar kan man få terapi. Lång kö dit? Gissa igen.

Men om du har råd kan du kanske bli botad eller åtminstone lindrad på en privat inrättning. Om ditt sociala och ekonomiska liv på grund av ohälsa inte redan stängt dörren för den möjligheten. Lång väg tillbaka till hälsa? Är det någon som fortfarande behöver gissa?

Är det någon som verkligen inte inser hur illa det är? Jo, politikerna, säger många. Kom igen. Till och med DE känner någon. Många har slutat, långsamma beslutsprocesser omväxlat med extrem stress ledde till – smärta och utbrändhet.

Det finns massor av engagerade människor. Flera av dem finns definitivt inom sjukvården, socialvården, Försäkringskassan, politiken. Hur är det möjligt att de så sällan kommer till tals? Varför sitter de där och lider, de som fortfarande finns kvar där? Varför har den grå, oengagerade massan tagit över?

Inte ens den grå massan på Försäkringskassan har kvar nog med resurser för att kunna hitta bidragsfuskare. Givetvis borde de ju orka och köra på i dubbel hastighet, det skall vi ju alla. Som duktiga maskiner. Men de orkar inte, hinner inte, kan inte. Märkligt.

Byråkratin är ett grått monster som slukat engagemanget och människokärleken. Inte så konstigt, när det strejkas inom vården blir det bara en tumvante av kostymen. Låt engagemanget för all del brinna för en bättre sjukvård som lockar fler till detta framtidsyrke. Sedan släcker vi elden med en blöt filt som får dem alla att tappa sugen.

Så har man gjort på många fronter. Dra in resurserna, så hinner dom inte tänka. Stressade, engagerade, plikttrogna människor hinner inte protestera. Oj, blev dom sjuka av det? Då drar vi in på mer resurser. Oj, till sist sågar vi av grenen vi själva sitter på.

Hur dum får man bli?

Hur dum som helst.

Framåt kvällen flanerade Storasystern och jag utanför Stadion och lyssnade på Dollan. Vilken härlig sydstatsaccent hon har!

Vi hade varit i Folkets Park och sett andra halvlek av matchen mellan Sverige-Spanien. Härlig stämning där, även om matchen inte gick så bra...

Efter återvändandet till Stadion, via Pildammsparken, åkte vi hem till Storasystern och drack vitt vin. God avslutning på Parkernas Dag!

Vi lämnade Pildammarna och gick mot Stadion. Malmö IOK's lopp idag. Ikväll spelar Dolly Parton här!

Vi vandrade vidare mot Köpenhamnsvägen, gick å gick å gick, tills vi hittade en härlig restaurang med äkta italiensk pizza+gelato. :-)

Sedan vidare mot Folkets Park, folkhav och hejarklacksramsor!

...i Pildammsparken, vandrar runt med Storasystern. Vi tar denna dagen till en grandios Parkdag i Malmö! Allt händer i Malmö denna dag!

Vi vandrade från Helmfeltsgatan till Pildammsparken. Vi vandrar nu runt här, parken är stor och mycket händer. Inne i dungarna hörs mystisk, elektronisk musik - njutbart och trolskt!

Vi njuter av en stråkkvartett på Blomsterfestivalen. En hel symfoniorkester spelade nyss ståtlig musik på utescenen. Så småningom skall vi vandra vidare mot Stadion, Folkets Park, kvarteren runt Själlandstorget och Hästhagen!

Men först njuter vi av blomsterhavet...