Fick tag i gräddfil. Tusen tack!

Ett otroligt lugn på alla bussar och tåg idag. Grått moln men sol än så länge. Lite blåsigt. Glada människor! Tack, alla ni som jobbar!

Nä, min själ! Jag åker senare! Det går en buss 2 timmar senare. *gäääsp* Lunchen blir sen ändå.

Lokala skurar i nordvästra Skåne. Dit ska jag. *gruff* Någon därute som vill byta midsommar med mig?

Ta med gräddfil, skrev hon inatt. Så nu går jag upp en timme tidigare för att jaga runt på midsommar! *gruff* Det blir en berest gräddfil!

Det var fem år sedan sist. Du kikar lika finurligt generat på mig. Du är fortfarande lika intelligent, vidsynt och uppskattande. Du minns vad vi pratade om då, för fem år sedan. Du tar upp tråden sedan sist, spinner vidare och kommer närmare igen. Ska jag nappa på kroken?

Du lutar dig fram och ser så intensivt på mig. Du vill veta mer om de där ämnena som du vet intresserar mig. Du vill höra min åsikt och lyssna. Du får min inre glada att flyga i lyckovolter, för du ser vem jag är och gillar mig av den anledningen. Du hade förstått vad jag menat med "gladan flyger" och uppskattat uttrycket.

Men vad hjälper det? Du tillhör en annan. Inget har förändrats förr och inget lär förändras igen. Så vill inte jag ha det. Jag vägrar.

Kom inte här och le med dina blågråa ögon! Du försvinner och kommer tillbaka efter fem år. Då är jag någon annanstans, det svär jag på.

Nu flyger gladan, för hennes hjärta är fritt.

Sigh no more, ladies, sigh nor more;

Men were deceivers ever;

One foot in sea and one on shore,

To one thing constant never;

Then sigh not so,

But let them go,

And be you blithe and bonny;

Converting all your sounds of woe

Into. Hey nonny, nonny!

Sing no more ditties, sing no mo,

Or dumps so dull and heavy;

The fraud of men was ever so,

Since summer first was leafy.

Then sigh not so,

But let them go,

And be you blithe and bonny,

Converting all your sounds of woe

Into. Hey, nonny, nonny.

(Nej, gråt ej, gråt ej, hulda mö,

Ty alla karlar svika:

En fot i land, en fot i sjö,

Men aldrig jämt och lika

Låt sorgen gå

Och gråt ej så,

Var glad och sjung och tralla

Och byt de kval ur hjärtat gå

I hejsan, falleralla!

Ack, sjung ej så, ack, sjung ej så

Din visa, blek om kinden,

Ty alla karlars eder gå

I kapp med sommarvinden.

Låt sorgen gå

Och gråt ej så,

Var glad och sjung och tralla

Och byt de kval ur hjärtat gå

I hejsan, falleralla!)

Nåja, det är nu inte bara män som sviker, kvinnor sviker definitivt lika ofta. Manshatare blir jag aldrig, lika lite som Beatrice i "Much Ado About Nothing". ;-) Hjärtesorg är svårt och tungt och värt varenda tår.

Men så här efteråt, när man ser tillbaka på sina egna gamla hjärtesorger, kan jag inse att jag så innerligt begrät mina förlorade drömmar och inte alltid mannen jag förlorat, även om jag trodde det... Så var det iallafall för mig. En vacker bild av hur livet kunde vara hade ohjälpligt gått i kras. Sådant gör ont! Drömmen var målet, mannen var vägen dit. Illa, illa...

På väg mellan Svedala och Trelleborg med buss 165. En ny, trevlig erfarenhet! Söta byar på rad i solskenet!