Persson och Lindh och Bodström. Ni skulle inte sagt ja. Ni skulle sagt nej. Amerikansk handelsbojkott eller inte - ni lade er platt för CIA. Egyptierna skulle inte ha utvisats. Kanske hållits i förvar, vi har inte hela sanningen där, men inte utvisats.

Ibland är jag glad för Alliansen. Den tvingade åtminstone fram en förändring inom Socialdemokratin. Inte tillräckligt mycket förändring, men kanske en början åtminstone. Sluta upp med att vika er för stora stygga vargen. Säg ifrån! Stå upp för de humanitära värdena! Visa att ni tror på dem!

Ni skulle ha sagt nej.

...blir det för den så allmänt och som vanligt så kallade gryningspyromanen. Fem månaders fängelse, mest för misskött villkorlig dom. Så löser alltså dagens Sverige ett olösligt problem. Tur är det, tänker nog många. Han är arg, den här mannen. Hur arg han kommer att vara i maj, det återstår att se.

Då blir Barack Obama president. Jag nämnde nyligen att jag läst hans bok Min far hade en dröm. Obama skrev denna bok i mitten av 90-talet då han valts till redaktör för Harvard Law Review, juristtidningen som skrivs av Harvarduniversitetets egna studenter. En gammal, prestigefylld tidning - och Obama var deras första afro-amerikanska redaktör. Detta väckte sådan sensation över hela landet att han fick chansen att skriva om sin bakgrund.

Vad är nu så speciellt med detta? Jo, för det första är det en bra bok. Välskriven! Obama har verkligen en historia att berätta! Vit mor/svart far - ja, men mer än så. Mamman familj flyttade från Kansas via bland annat Texas till Hawaii. Obamas far var gäststudent från Kenya. Situationen var inte lätt, men för ett litet barn blir allting den naturligaste sak i världen. Olikt de flesta afro-amerikaner växte han inte upp i en typiskt afro-amerikansk miljö, utan mestadels med sina vita morföräldrar på ett mångkulturellt Hawaii.

Föräldrarna skildes, fadern reste tillbaka till Kenya, där han hade en fru och barn sedan tidigare. Han skaffade ytterligare en vit hustru. Ja, delar av hans släkt var muslimer med flera fruar och komplicerade släktförhållanden med många syskon och extramödrar.

Obamas mor gfte om sig med en indonesisk gäststudent, Obama flyttade med till Jakarta, fick en halvsyster där och gick halva tiden i en muslimsk skola och halva tiden i en katolsk skola.

Många intryck för ett barn? Jo, det vill jag påstå! Det var först när Obama kom i tonåren som han började känna sig annorlunda och utanför. Var hörde han hemma? Duktig i skolan, men vem var han? Öppenhjärtligt berättar han om festande och droger som ett sett sätt fly undan sådana tankar. Detta blir ingen president som försöker smita undan med "Jag inhalerade aldrig", som Bill Clinton påstod. Men han bestämmer sig medvetet för att välja en annan bana.

Obama har verkligen upplevt mycket! Sett, varit en del av oerhört mycket, förstått. Flyttat runt jorden, från fattigdom till rikedom. Efter några års studier bestämmer han sig för en organisation som vill hjälpa kommunala instanser i Chicago att rycka upp sig och ta tag i samhällsproblem, delvis med hjälp av religiösa samfund men också genom att organisera kommuninnevånare individuellt, bland annat med lokala arbetsförmedlingar och engagemang i renoveringen av ett lokalt afro-amerikanskt ghetto. Jo, tjena! Han får jobba hårt!! Ingen dans på rosor där inte! Men han lyckas.

1988 reser han för första gången till Kenya och träffar sin stora släkt och reser runt med sin syster Auma. Omtumlande läsning! Åter igen; vad är det för bild vi får av Afrika? Bara svält och elände. Men vem avgör vad som är fattigdom i det vanliga livet som vanliga människor lever där? Varför blir det så? Vart skall jordens resurser gå? Vem kan säga vad som är rätt och fel? Vad är en familj?

Vid hemkomsten börjar Obama studera juridik på Harvard. Boken avslutas med att han skall gifta sig och stora delar av släkten från såväl hans amerikanska som afrikanska sida är där.

I ett nytt förord från 2004, då han blivit senator, framgår det att han startade en advokatbyrå som tog sig an medborgarrätt och så småningom blev engagerad i politiken. En naturlig väg, efter en snårig och intressant barndom och ungdom. Hans känsla av utanförskap ledde till behvet att skapa gemenskap.

Hur det än går med Obamas presidentskap - vi hoppas väl alla på det bästa, oavsett - kommer vi alla kunna säga att vi levde i en tid då vi såg och upplevde denna utveckling. Glöm aldrig det.